ÄNTLIGEN!! Helt sjukt att jag säger äntligen, men jag älskar verkligen det här barnet, Ian Sandras och Marcus lilla son. Så jag och Martin sitter här och kollar på "Sveriges smartaste barn" och myser. Som ett gammalt par. Men jag kan ändå inte festa med tanke på mina tabletter för knät, men snaart så. Då jävlar, varje helg!!

På tal om programet "Sveriges smartaste barn" det är ju fan förjävligt!! Dom där barnen kan ju inte ha någon fritid för huvudet taget! Det ämnda dom måste göra är att plugga och sitta inne. Nej, självklart vill jag att mitt barn ska vara smart, lydig och allt det där, men jag vill också att det ska ha kul och vara BARN!

Sen 20.30-21.30 gäller det att släcka ned. Inte glömma det inte!!

Just nu har jag setat och kikat på massa bloggar och kom då in på massa kläder, outfits osv. ÅH, vad är det för fel? Om jag inte har köpt något på några dagar, vad som helst jag kan bära så känns det som att jag inte riktigt hänger med i modet. Haha helt sjukt. Och ändå hänger det nya kläder i min garderob som till och med har prislappen kvar. Men nu har jag i alla fall en liiten ursäkt, att jag går på kryckor då är det inte så lätt att bära alla kassar och inte så kul att gå runt och prova massa kläder när man bara står och balanserar på ett ben. Jag får väl tänka så, det kanske känns lite bättre då?

Just nu sitter jag och tänker på vad jag ska göra idag, jag ahr dock inte kommit på något bra. Det är ju jätte fint väder ute, men jag kan inte direkt gå ut och ta en promenad eller ta en jogging tur som jag vill. Men så fort jag är på  benen, då jävlar ska jag sätta fart på det jag gillar, att röra på mig, vara aktiv.
Jag hoppas bara knät blir bra snart, jag orkar inte ha såhär ont som jag har haft i 1½ år. Jag vill sätta igång med basketen, det jag ÄLSKAR!!

Jag har inte alls visat mit i bollhuset eller sporthallen i i år. Men det är på grund av att jag älskar basketen så otroligt mycket så jag mår bara dåligt av att sitta och kolla på, sitta på sidan av och heja, det gjorde jag i 1 år, och jag led tillräckligt då. Det var skit jobbigt!! Riktigt jobbigt att sitta och försöka heja på alla, peppa dom, men det gjorde jag! RIktigt bra också, fast jag var så sjukt avundsjuk på att dom kunde springa, vilket jag inte kunde utan att mitt jävla knä gjorde så ont så det kändes som det skulle knäckas. Nej usch, det var riktigt jobbigt förra året. Så i år beslöt jag mig för att ta ett break, satsa på jobbet, att inte förstöra knät  mer än vad det redan var genom att träna.  Om jag väl sitter på bänken på sidan av och kollar på, vill jag så gärna spela och kan inte stå imot eller hur jag ska uttala mig, så då sätter jag igång igen. Och om jag hade gjort det hade nog inte mitt knä blivit bra. Vilket jag hoppas det blir nu efter operationen.


Så jag hoppas, mer än någonting att mitt knä blir bra nu utav den här opererationen.
Jag var ju på sjukhuset igår och tog bort stygnen på tal om operetaionen. Usssch vad läskigt det var!  10 stygn var det! Och de hade öppnat med två titthål sen skurit upp knät ca 6-7 cm.
För ni som inte vet har jag gjorde en bråskinplantation i mitt för 2 veckor sen.
Jag frågade hon som tog bort mina stygn om den här operationen brukar lyckas, då svarade hon att man endast gör den några gånger per år, inte alls ofta. Men om dom inte trodde att det skulle bli bra skulle dom itne göra det sa hon. Så jag hoppas hon har rätt.

Nej nog om det, nu ska jag nog gå, eller hoppa in i duschen!

iih, jag kom nyss hem från Therese och Nattis. Jag och Tessi plåtade. Vi hade egentligen inget bestämt tema så som vi brukar ha, med tanke på mitt knä osv, det är inte så mycket man kan göra sittande. Så det blev portättbildern, och båda är toknöjda med tanke på hur kort tid det blev osv. Nej, jag är riktigt nöjd! Känns skönt att få liite nya bilder!
Det var riktigt kul idag, att få träffa Nattis och Therese också. =)

Ta en titt på Therese blogg och hemsida:
operfekt.blogg.se
operfekt.com
Hon är så otroligt duktig! =)


åh jag hittade en skit roligt sida, bara skvaller! Precis sånt jag gillar. haha
http://www.posh24.se

Jag känner mig verkligen galen! Som tar alla risker, tex igår när jag städade, så skulle jag upp i ett skåp, så jag ställer mig på rullstolen på ett ben och står och plockar ner saker, tunga saker, jag kunde ju vilken sekund ramla och komma på knät och kanske få operera om. Usch! Jag ska alltid envisas om att jag kan när jag är halvt handikappad!

Nu har jag pysslat, äntligen har jag haft tid med det! Jag köpte massa dekorations stenar och olika saker att pyssla med, jag är riktigt nöjd med resultatet, sen har jag till och med planterat om blommor. Jag är en riktigt tant! haha

Jag antar att min chock har lagt sig, NU?! För jag inser för varje dag som går vad egentligen de tär som har hänt och vad som fattas! Jag önskar jag kunde trolla!

Nu börjar bloggen likna något.Det är dock lite kvar som jag vill ha.  Som sagt  du är duktig du Nattis! Tack snälla du! =)

Idag åkte jag och Lidia (MArtins mamma) till åsby tidigt. Det är ett otroligt fint växthus med heminredning och massa prydnadsskaker, allt jag älskar att shoppa på ett och samma ställe (förutom kläder då) Vi fikade även där, det var som att sitta i en djungel. Taket var fullt av växter, bredvid oss var en bäck med ett litet vattenfall och exitisk värme. Otroligt mysigt var det.
Efter det åkte vi hem en stund, jag satte igång att erkligen tokstäda, hoppandes på ett ben och sittandes i rullstol. Inte så jävla enkelt! Jag fick kramp i vänsterbenet ett antal gånger

Efter städningen och rensningen så ålte jag och Lidia in till växtriket och shoppade massa fint till hemmet. Sen kom jag hem, åt, pussade alla djuren så mycket jag bara kunde sen var det bara att åka till Bion med mamma, Inga-Lena och moster. Vi kollade på "Gran Tirino" grym film! Alla tyckte att det var bland det bästa vi sett! Den rekomenderar jag verkligen!

Under dagen hände även något läskigt. När jag städade så frågade jag Maritn om han kunde komma och hjälpa mig, och som sagt så hade jag ju hans rullstol så att han skulle ta kryckorna, det var bara det att jag hade precis skurat golven, så Martin halkar och landar med ALL sin tyngd på stumpen. Jag höll på att dö, jag bara såg hur ont han fick, paniken!
Det var otroligt läskigt och hemskt, för jag ville så gärna hjälopa till, men jag kunde inte.

Jag önskar att jag kunde hjälpa till,att kunna ta bort all smärta!

Nu ser bloggen ut såhär för tilfället, Nattis håller på att fixa den. Den är förhoppningsvis klar imorgon.

Tack snälla Nattis, du är go du! =)