Idag när jag satt hos min sjukgymnast, Siminski så tänka jag på allt som har med mitt knä att göra. Och jag blev faktiskt riktigt arg! Så många kommentarer och vad folk har sagt till mig om knät. Att de inte har trott på att jag har haft så ont. Jag har på 2 år opererat mig 2 gånger. Och nu den sista operationen är otroligt ovanlig och svår operation.
Och då har alltså en del sagt ungefär såhär "jaha, ska du gå av igen" "Har du fortfarande ont" och sen värsta snedblickarna. Och detta är från laget, inte laget med Bojan om jag säger så, det skulle aldrig, Aldrig förekomma! Vad less jag blir, jag hoppas något utan de där jävlarna läser detta och får läsa att jag verkligen har problem med mitt knä. Jag kommer t.ex få träna hos Simisnki i 1 ½ år!! Det är inte en kort tid, och då kommer knät bli så pass bra så att jag kommer kunna göra "normala saker" som alla kan, då kommer det vara tillräckligt starkt. Sen kommer jag aldrig mer att få spela i ligan, då kommer det förmodligen bli dåligt igen. Det känns skit kul, basketen var/är mitt liv.

Jag var tvungen att skriva detta för så länge som jag tänkt på att de gjorde så mot mig. Hur kan man göra så som vuxen, jag menar jag var ny i laget och var inte så värst gammal, 17-18. Nej, det var rätt dåligt!

Nu har jag fått ut mig det här! Nu ska jag sätta på en film med Martin!

God natt!